thegreyzone

Det blir längre och längre mellan mina besök här. Ändå känns det som om det var igår jag skrev förra gången. Tiden fungerar inte alls som den borde. Allt går alldeles för snabbt. Året är snart slut, min 30:e födelsedag är inte långt borta. Åldersångesten börjar ge sig till känna igen.

   Det är så mycket jag borde ha klurat ut vid detta laget. Jobb, familj, boende, ekonomi, framtiden. Allt jag har är en liten lägenhet. Visst, jag trivs fantastiskt bra här, men känner ändå att jag saknar så mycket och tiden bara rinner iväg. Tyvärr så vet jag inte hur jag ska lösa det där med jobb ännu. Jag har varit relativt stabil ett tag nu, bara mindre dalar lite då och då, men inget som varit nära på att knäcka mig som tidigare. På måndag ska jag till läkaren igen och prata om hur jag ska fortsätta. Han vill att jag ska börja med KBT. Själv är jag högst osäker på det då jag helt saknar den motivation som krävs för att göra framsteg och få det att föra nytta. 

   Någon familj är jag inte direkt intresserad av. Jag kan knappt ta hand om mig själv som det är. Ändå så finns tankarna där ibland. Hur skulle det kännas att bli pappa? Skulle jag klara av att kunna uppfostra ett barn? Jag skulle inte ha några problem att älska det över allt annat, så mycket vet jag, men allt det andra, där är jag högst tveksam. Mest av allt så vill jag börja med att försöka hitta någon att spendera mina dagar med, någon som jag kan få vara nära och känna mig säker hos. 

   Ekonomiskt funkar det än så länge. Jag lever på existensminimum, men lever ändå relativt gott skulle jag vilja påstå. Jag har tak över hvudet och mat i kyl och frys. Det är mer än vad många andra har. Visst skulle jag vilja ha mer så att jag kunde ägna lite mer tid åt kortspelandet och den umgängeskretsen, men det är inget som är absolut nödvändigt, bara en bonus. 

   Vad framtiden har att utvisa får jag väl vänta och se. Det känns bättre att leva här och nu än drömma om saker som aldrig kommer att inträffa eller hoppas på något som kommer göra mig besviken. Verkligheten blir aldrig som man vill. Det är bättre att acceptera det som händer och göra det bästa av det just nu, även om det är oerhört svårt ibland.