En jobbig tid
Det har varit ganska jobbigt mentalt den senaste tiden. J:s självmord tog hårdare än jag själv ville erkänna. Det har varit svårt att inse att vi aldrig mer kommer träffas, dricka en kopp kaffe och prata om allt och inget. Jag kommer aldrig mer få höra hans historier från förr. Han var bara 44 år gammal, men ändå så hade han hunnit med en väldig massa, rest mycket, sett en hel del. Han var väldigt lätt att prata med, förstående och aldrig dömande. Det är svårt att hitta såna människor.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad som hände honom, bara att han hittades avliden. Jag hoppas bara att han inte led.
På lördag hålls hans begravning och jag har blivit ditbjuden. Kommer förmodligen att gå även om det inte känns som om jag passar in riktigt. Det kommer vara svårt att ta farväl, men jag tror det behövs, för att verkligen inse att vi aldrig kommer ses igen. Det är svårt med döden. Livet är å andra sidan ännu svårare.
Födelsedag
Det är den 22 April idag och jag fyller 30 år. Jag borde vara gladare över att fylla år än jag är. Tyvärr så har jag nog inte sett fram emot en födelsedag sedan någon gång i tonåren. Att bli äldre är inget roligt, det känns bara som det blir mer och mer press på att lyckas med något. Jag ser på facebook att gamla klasskompisar har gift sig, skaffat hus och barn. Vissa reser världen runt och andra studerar fortfarande för att kunna bli något ordentligt.
Själv så har jag inte gjort något konstruktivt på flera år. Gnistan är sedan länge försvunnen och någon plan för framtiden har jag inte. Psyk vill att jag ska börja ta tag i saker, sikta mot något och kämpa för att bli bättre. Själv känner jag det som om jag glider längre och längre ifrån allt.
Jag mår illa nu, ska försöka sova lite, försöka låta bli att minnas vad det är för dag idag och vad den representerar. Försöka glömma tomheten inom mig och saknaden av honom som gått bort. Verkligheten är ingen vacker plats idag och jag vill helst av allt fly in i armarna på någon. Jag önskar att det fanns någon.
En bortgången vän
I fredags väcktes jag vid 8 på morgonen av ett sms. En bekant sa att han sett ett foto på "Missing Persons Sweden" som var väldigt likt en av dom två Jehovas vittnen som kommer och besöker mig en gång i veckan. Jag vet att en av dom har mått väldigt dåligt psykiskt en tid nu, han har även lagt in sig själv på vårdavdelningen på psykiatriska kliniken här i stan vid två tillfällen då han mått extra dåligt. Så självklart blev jag lite orolig när jag läste smset. Jag gick upp satte igång datorn och hitta ganska snabbt fotot, och visst var det han. Jag trodde att han fortfarande var inlagd, men uppenbarligen hade han kommit hem igen. Där stod att han lämnat sitt hem på torsdag eftermiddag och sen aldrig kommit hem igen. Under natten hade både polishelikoptrar och team med spårhundar varit ute och letat efter honom. Ingen hade ännu hittat något. Folk från hela sydsverige var på väg hit för att hjälpa till i en skallgång för att hitta honom.
Uppenbarligen så har sökningarna fortsatt under påskhelgen och i söndags hitta dom honom avliden. Jag läste om det igår, det var väldigt kort och saknade helt detaljer. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som har hänt, jag kan bara anta att depressionen blivit för jobbig och att han valt att avsluta sitt liv.
Jag har insett nu efteråt att han är den människa jag haft mest kontakt med under dom senaste två-tre åren. Jag träffar inte ens min egen familj så ofta som jag träffat honom. Det känns tomt. Aldrig mer kommer vi sitta ner med varsin kopp kaffe och diskutera vardagssaker blandat med teologi, läsa utdrag ur bibeln och reflektera över allt material han haft med sig. Jag är inte religiös själv, men jag har alltid intresserat mig för religion, speciellt den historiska aspekten. Han accepterade det och dom accepterade mig för den jag var. Även om dom självklart försökte få mig att tro som dom, så var det aldrig något tvång, utan jag kunde ha avbrutit när helst jag velat.
Han tittade även inom ett par gånger när han inte var i "tjänst" och drack en kopp kaffe och prata lite mer allmänt. En gång meckade vi isär min kontorsstol så att jag senare kunde få den svetsad och brukbar igen.
Han var mer av en vän än någon annan i min bekantskapskrets. Det känns tomt att veta att han nu är borta.
Ett möte med framtiden
En omgång kortspel ikväll som gick sådär, två vinster, en förlust. Hade dock en trevlig kväll. Mådde inget vidare egentligen men valde att dra dit ändå, det är ett av väldigt få ställen där jag kan vara utan att det jobbiga tar över. Var dum nog att köpa både Coca Cola och godis igår så kroppen fick värsta energikicken och vägrade somna förrän runt 11.45. Sov 4 timmar sen var det upp och få ordning på mig själv innan jag skulle iväg.
Imorgon förmiddag ska jag träffa min handläggare på socialen för första gången. Jag tror jag haft henne i ca 1½ år men aldrig träffat. Får se vad hon har att säga och vad dom har för planer med mig och min framtid, själv vet jag fortfarande inte vad jag vill. Åtminstone inte helt konkret.
12 dagar kvar tills jag blir 30. Det skrämmer mig hur snabbt livet försvinner förbi. Jag känner mig fortfarande inte ens i närheten av att vara så vuxen som jag borde.
Sömn
Dåligt samvete och kärlek
Det här med att inte skriva ger mig dåligt samvete. Varje dag tänker jag på det, efter jag gått och lagt mig. Kommer på saker jag vill få ur mig, sen somnar jag och allt försvinner. Jag vet att där var något jag låg och kontemplera i går kväll, något som jag inte för mig liv kan minnas nu, men det kändes viktigt då.
I vanlig ordning så händer det väldigt lite under mina dagar. Jag har börjat läsa en ny omgång böcker. Sista testamentet av James Frey, var den första boken jag kom igenom. Riktigt bra bok som verkligen bör läsas. Just nu håller jag på med Kristian Gidlunds - I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början. Även det en bok som får en att tänka till och omvärdera livet, eller det borde åtminstone göra det. Båda böckerna uttrycker verkligen värdet av kärlek och det var längesen jag längtade så här mycket efter att få slippa vara ensam. Tomheten får mig att må illa.
Klockan är fyra på natten igen, så dags att försöka sova en sväng. Ska försöka skriva ner det jag funderar på papper så jag kan få ner det här. Mitt minne är helt åt helsike så det behövs verkligen.
Jag ber om ursäkt till er få som tittar in här ibland, jag ska försöka bli bättre på att samla mina tankar. Jag behöver det verkligen för mig egen skull.
Godnatt
Rörigt
På senaste har det varit väldigt mycket jag skulle skrivit, men av någon anledning så blir det inte gjort. Tankarna dyker upp vid fel tillfälle helt enkelt. När jag sen sitter här så är mitt huvud tomt. Har haft massa skulle drömmar som vanligt, stött på irritationsmoment i verkligheten som bara får mig att avsky yttervärlden ännu mer, folk jag stör mig på, skit som händer och så förstås det vanliga berg-och-dal-bane tillståndet med mitt huvud. Ska försöka samla tankarna tills imorgon, nu ska jag försöka sova en sväng. Blir sushi-lunch med syster om ett par timmar.
Sex och mord
Under en väldigt långt tid så har jag haft drömmar som nästan uteslutande handlar om antingen sex eller mord. Sällan är det samma människor i drömmarna och aldrig samma platser. Jag önskar att jag kunde tyda drömmar. Det hade varit trevligt att få veta vad det egentligen handlar om.
Dagarna är som vanligt, sover mycket, spenderar en hel del tid vid datorn. Väldigt lite händer. Jag lever inte det mest underhållande livet, men ändå så känner jag mig ganska nöjd. Är inte speciellt sugen på något större just nu, har inte energi till något heller. Dock så gör sig ensamheten påmind ganska ofta, så det är väl en av dom få saker jag önskar kunde ändras.
Februaris början
Redan inne i februari. Snön har äntligen börjat ge med sig, så snart vågar jag kanske mig ut igen. Har känt mig underligt sugen på att ut och gå en sväng den senaste veckan. Något som inte hör till vanligheten. Antar att vitamintillskotten har börjat verka och förhoppningsvis så stabiliserar sig sköldkörteln också. Hade varit trevligt att kunna tappa lite vikt. Skulle vilja komma igång på gymmet också, men ser inte ut som om det kommer att hända. Socialen verkar inte intresserade av att hjälpa mig med det.
Huvudet har sina dagar. Oftast så flyter allt bara på, men har även känt av ångesten igen. Gissar att det beror på tiden, allt går så fort. Skulle vilja pausa allt ett tag, åtminstone tills jag hittat motivation till att göra något igen. Jag önskar jag visste vad jag ville. Känner ingen direkt dragning mot något alls. Är så väldigt svårt att hitta en väg när man är inlåst i sig själv. Har ingen att prata med, ingen som kan ge mig ett annat perspektiv på saker.
Nu är klockan midnatt, dags att krypa i säng och förhoppningsvis ha någon trevligt dröm.
Vitaminbrist
Tiden går och jag blir sämre och sämre på att skriva. Känner inte direkt att jag har haft mycket att vräka ur mig på senaste. Saker och ting flyter på. Väldigt lite händer. Jag håller mig ifrån att försöka bli allt för upprörd eller på dåligt humör. Spenderar den största delen av mina dagar med böcker och tv-serier för tillfället. Även tagit tag i lite hushållssysslor. Toaletten har blivit skurad, disken diskad och dammsugaren har blivit rastad. Ska börja röja lite i lådorna som står här någon dag också tänkte jag.
Har fått tre sorters B-vitaminer som jag ska äta ett tag och se om det bättrar på mina sköldkörtel-värden och mängden B12 i min kropp. Sjukskriven ytterligare ett tag tills jag kan se om detta hjälper. Vet inte riktigt vad som kommer hända sen och jag tänker inte lägga någon energi på det förrän det är dags.
Nu ska jag krypa i säng och läsa lite bok.
Doktorer och vardag
Om 6½ timme är det dags för ett besök på psyk igen. Jag borde ha lagt mig för längesen, men är inte ett dugg trött. Råkade slumra till en aning i eftermiddags under tiden jag tvättade. Vilket gjorde att jag fick lite panik när jag vaknade 15 min innan min tvättid var över och jag fortfarande hade kläder i både tvättmaskin och torktumlare. Blev till att hänga upp allt runtom i lägenheten. Har fått göra det någon gång tidigare och då insett att min lägenhet är inte så stor som den känns ibland. Åtminstone finns här inte mycket plats att hänga kläder på, även om både soffor och köksstolar används. Det är bara när det är dags att dammsuga och fixa med allt annat tråkigt som den känns som ett mindre slott.
Var på vårdcentralen i mitten på förra veckan och lämnade blod samt pratade med min doktor där. Hon kollade lungor, hjärta och blodtryck. Hon sa att allt var bra och även att mitt blodtryck var förvånansvärt bra för någon i min ålder, speciellt med tanke på min extra vikt. Vägde mig också och jag hade gått upp lite, ca 2½ kg, under dom senaste två åren. Vilket i mina mått inte är så mycket med tanke på 2008 då jag gick upp nästan 50kg på ett år. Det var hemskt och jag har inte riktigt hittat varken energin eller motivationen till att göra av med dom igen, dock känns det bra att det verkar ha stabiliserat sig, kanske kan det bli en sporre. Med tanke på hur passiv jag är och hur min kost ser ut så borde jag kunna tappa en hel del om jag bara gör små förändringar.
F.ö. så händer väldigt lite. Dagarna har rullat på med spontansömn, datorspelande och mindre deppressions svackor. I måndags somna jag en sväng på eftermiddagen och när jag vakna hörde jag fåglar som kvittra utanför, världen var helt plötsligt vit och allt hade blivit så tyst. Jag älskar snön för att den dämpar världen och gör att dom få saker som verkligen är värde att lyssna på får sin chans. Det var trevligt och jag låg där i min säng och bara lyssnade. Sådana tillfällen önskar jag att kunde stanna tiden en stund och bara få njuta lite extra.
020114
En natt med tårar. Imorgon vill jag inte känna. Sömn. Imorgon vill jag inte minnas.
Jul och nyår.
Mindre än ett dygn kvar till det nya året nu. Skulle gått och lagt mig för längesen, men vilade lite i eftermiddags så är inte vidare trött. Blir väl att jag sover till sent i eftermiddag, sen får jag fixa mig lite mat och gömma mig i ett hörn innan alla sätter igång med sitt oväsen där ute.
Det absolut skönaste med ett nytt år, är att där inte är några födelsedagar eller högtider som kräver social umgänge förrän sent i april. Så en hel massa månader utan sånt känns bra. Dock har jag två tider till läkare redan andra veckan i januari.
Julafton förflöt ganska lugnt. Åt mat, öppna julklappar, dom spelade lite kort och jag gick och la mig och vila en stund i väntan på att åka hem. Fick mig en del väldigt trevliga julklappar, 800:- presentkort på IKEA, en jättestor spargris, lite olika former av lakrits (bästa sortens godis), en ny taklampa till köket, samt ett sett med risskålar, ätpinnar och rullmatta för att göra sushi. Hade inte väntat mig att få något alls så det var verkligen en trevlig överraskning.
Nu är det dags att försöka sova lite. Klockan är snart 7 och det lär väl inte dröja så många timmar innan allt oväsen börjar.
Julafton
Julafton idag. Är måttligt motiverad. Ska hem till min lillasyster och fira. Kommer bli lugnt då vi bara är 6 personer, vilket är bra. För mycket stök hade jag tackat nej till. Har haft huvudvärk och mått skit dom senaste tre dagarna så är inte speciellt pigg. Får hoppas att det inte blir allt för långrandigt då jag förmodligen kommer att somna annars. Känner redan nu att jag vill krypa tillbaks ner i min säng.
Har fått nya tider till både psykolog och vanlig läkare strax efter nyår, så snart dags att ta tag i allt igen. Vet fortfarande inte vad jag vill och hur jag ska lösa saker. Vet bara att jag är trött och uppgiven. Så länge jag slipper kämpa så går det, men så fort det blir en massa måsten så kraschar jag igen.
Är väl dags att göra sig i ordning. Om en timme kommer syster och hämtar mig.
Jul eller inte jul?
Det är inte ofta det händer, men idag så gick jag upp redan vid 06.00. Jag har egentligen ingen större anledning till att göra det, men det kändes bra. Tänkte att jag skulle diska lite och laga lite mat som jag kan frysa in. Blivit lite mindre pengar över än planerat, så gäller att spara så mycket jag kan. Plus att det är väldigt god mat.
Min lillasyster försöker övertyga mig om att komma dit där till jul. Är inte direkt sugen på att fira jul egentligen. Vill mest bara sova förbi skiten. Runt jul och nyår brukar jag må som sämst, varför vet jag inte, det bara blir så. Sova och fly verkligheten är den bästa medicinen mot det.
Mest av allt vill jag hitta någon annan som inte alls är sugen på att fira jul, krypa ner i sängen tillsammans med denna personen och bara sova. Känns lite som en paradox, jag vill inte träffa folk samtidigt som jag inte vill vara ensam. Ush... tycker inte om när det blir rörigt i huvudet.
Förändringar?
Det blev ingen doktor i måndags. Jag vakna efter bara två timmars sömn och mådde skit. Fick ringa och avboka, sen släpa mig upp och försöka äta lite. Gick och la mig ganska snart efter och sov till och från hela dagen. Skulle få en ny tid till januari. Känner mig inte jättesugen på att träffa doktorn för jag vet att han har planer på att vända upp och ner på min vardag. Jag har det bra nu, jag fungerar.
På söndag går mitt telefonabonnemang ut så måste försöka förnya det i helgen. Tänkte skaffa en ny telefon också då min nuvarande är lagom värdelös. Får se vad jag kan få gratis med en förlängning av abonemanget. Kanske rentav kan sänka min månadskostnad också, hade varit trevligt med lite extra pengar över. Har fått pappar på hyran för nästa år, 65 kronor dyrare än vad den är nu, så inte väldigt farligt.
Ska försöka ta mig till affären en runda imorgon, behöver köpa lite nödvändigt. Behöver ta tag i matlagningen och äta lite bättre. Varit riktigt usel kosthållning under en väldigt lång tid nu.
Snart är det slut
Det blir längre och längre mellan mina besök här. Ändå känns det som om det var igår jag skrev förra gången. Tiden fungerar inte alls som den borde. Allt går alldeles för snabbt. Året är snart slut, min 30:e födelsedag är inte långt borta. Åldersångesten börjar ge sig till känna igen.
Det är så mycket jag borde ha klurat ut vid detta laget. Jobb, familj, boende, ekonomi, framtiden. Allt jag har är en liten lägenhet. Visst, jag trivs fantastiskt bra här, men känner ändå att jag saknar så mycket och tiden bara rinner iväg. Tyvärr så vet jag inte hur jag ska lösa det där med jobb ännu. Jag har varit relativt stabil ett tag nu, bara mindre dalar lite då och då, men inget som varit nära på att knäcka mig som tidigare. På måndag ska jag till läkaren igen och prata om hur jag ska fortsätta. Han vill att jag ska börja med KBT. Själv är jag högst osäker på det då jag helt saknar den motivation som krävs för att göra framsteg och få det att föra nytta.
Någon familj är jag inte direkt intresserad av. Jag kan knappt ta hand om mig själv som det är. Ändå så finns tankarna där ibland. Hur skulle det kännas att bli pappa? Skulle jag klara av att kunna uppfostra ett barn? Jag skulle inte ha några problem att älska det över allt annat, så mycket vet jag, men allt det andra, där är jag högst tveksam. Mest av allt så vill jag börja med att försöka hitta någon att spendera mina dagar med, någon som jag kan få vara nära och känna mig säker hos.
Ekonomiskt funkar det än så länge. Jag lever på existensminimum, men lever ändå relativt gott skulle jag vilja påstå. Jag har tak över hvudet och mat i kyl och frys. Det är mer än vad många andra har. Visst skulle jag vilja ha mer så att jag kunde ägna lite mer tid åt kortspelandet och den umgängeskretsen, men det är inget som är absolut nödvändigt, bara en bonus.
Vad framtiden har att utvisa får jag väl vänta och se. Det känns bättre att leva här och nu än drömma om saker som aldrig kommer att inträffa eller hoppas på något som kommer göra mig besviken. Verkligheten blir aldrig som man vill. Det är bättre att acceptera det som händer och göra det bästa av det just nu, även om det är oerhört svårt ibland.
Updates
Jag känner att jag börjar tappa tråden här. Det blir bara längre och längre mellan mina inlägg. Förra veckan så blev det en hel del så denna veckan har jag ängnat åt att sova och inte göra något alls. Eller nästan inget alls. Igår blev det kortspel igen och sen en runda till McDonalds efteråt. Idag har jag haft kaffebesök, och på lördag så blir det mer kortspel här hemma. Tänkte jag skulle ta tag i lite disk nu innan jag kryper till sängs så jag slipper bråka med det imorgon. Skulle bokat ny tvättid också men helt glömt bort det.
Mentalt så mår jag inte alls. Antingen sysselsätter jag huvudet så pass att jag inte har tid att känna, eller så sover jag. Medicinerna har jag skött ganska hyfsat så det har inte påverkat mig något nämnvärt. Jag antar att det är bra. Jag hoppas bara jag får behålla denna ingetbubblan ett tag.
Smörgåstårta, KBT och besök
Sitter här nästan varje kväll och överväger att skriva något. Tyvärr så har jag aldrig något vettigt eller ens meningslöst att få ur mig. Senare på nätterna när jag ligger i sängen så snurrar det å andra sidan runt en hel massa i huvudet. Tyvärr är jag för lat för att gå upp och skriva och minnas det dagen efter gör jag aldrig.
Denna veckan så har jag faktiskt varit ovanligt social och ännu är det inte över. I onsdags var jag iväg och spela kort, vilket var roligt då en kompis jag inte sett på väldigt länge dök upp. Igår blev det en vända hem till min syster med en annan bekant som jag inte träffat på ett ganska bra tag. Ät lite smörgåstårta och försökte få ordning på hennes dator. Idag hade jag kaffegäster under eftermiddagen och imorgon så blir det en runda hem till min lillasyster för att fira hennes födelsedag. Jag gissar att söndag kommer bli en dag då jag inte gör mycket.
F.ö. så har jag inte mått något nämnvärt sämre på ett tag. Det flyter mest på som det ska så länge jag sköter tabletterna, och det är skönt. Ibland gnager det lite extra men inte jobbigt mycket. Ska iväg och träffa min doktor om ca 2½ vecka, så får se vad han tycker att jag bör göra då. Han pratade om KBT senast jag var där. Är dock väldigt osäker på om det är något för mig. Det krävs en viss mängd motivation för att det ens ska ha någon effekt, och den motivationen saknar jag. Istället gör tanken på nya förändringar mig nästan lite irriterad. Jag har äntligen kommit in i något som funkar. Jag är jämnare än jag varit på väldigt många år, jag vill inte förstöra det.
Grå vardag
Ännu en arbetsvecka till ända. Har fått iväg papper till socialen samt varit och handlat. Annars har jag spenderat mesta tiden här. Spenderar mesta tiden med att moderera en spelstream åt en britisk wowspelare. Inte mycket, men åtminstone något att ägna tiden åt.
Pengar är det dåligt med denna månaden, så det blir inte mycket slösat på dumheter. Det är kanske en bra sak. Betala tillbaks lite av det jag var skyldig pappa tidigare i månaden. Måste försöka göra av med den skulden så jag slipper ha det hängande över mig. Gillar inte att vara skyldig folk pengar.
Har haft lite känningar av ångesten, men inget så jobbigt som nu senast. Får hoppas att det bara var en engångs grej och att jag slipper vakna upp i panik igen. Det är verkligen inget vidare trevligt.
Nu ska jag ta och diska lite tänkte jag. Lillasyster och hennes son kommer och hälsar på senare, kan bara bra med lite rena glas och koppar kanske. Vill så väldigt gärna ha mig en diskmaskin.
Aktiv helg
Tredje dagen av huvudvärk, känns som den börjar ge med sig. Kan helt ärligt säga att huvudvärk är något av det värsta jag vet. Det ställer till det så oerhört i mitt huvud och med hela min kropp. Motoriken funkar inte som den ska, tankeförmågan känns nedsatt, bara att hålla ögonen öppna är påfrestande.
Fast jag haft huvudvärk så har jag faktiskt varit förvånandsvärt social. Igår var jag iväg och spela kort från 10 på förmiddagen till 7 på kvällen. Somnade nästan direkt när jag kommit hem. Om en timme ska jag vara hemma hos min syster och äta gåsmiddag med resten av mina syskon och deras respektive. Känner mig verkligen inte i form, men lite mat kan kanske få mig att piggna till.
Gissar att jag kommer somna som en stock när jag kommer hem ikväll.
