thegreyzone

I fredags väcktes jag vid 8 på morgonen av ett sms. En bekant sa att han sett ett foto på "Missing Persons Sweden" som var väldigt likt en av dom två Jehovas vittnen som kommer och besöker mig en gång i veckan. Jag vet att en av dom har mått väldigt dåligt psykiskt en tid nu, han har även lagt in sig själv på vårdavdelningen på psykiatriska kliniken här i stan vid två tillfällen då han mått extra dåligt. Så självklart blev jag lite orolig när jag läste smset. Jag gick upp satte igång datorn och hitta ganska snabbt fotot, och visst var det han. Jag trodde att han fortfarande var inlagd, men uppenbarligen hade han kommit hem igen. Där stod att han lämnat sitt hem på torsdag eftermiddag och sen aldrig kommit hem igen. Under natten hade både polishelikoptrar och team med spårhundar varit ute och letat efter honom. Ingen hade ännu hittat något. Folk från hela sydsverige var på väg hit för att hjälpa till i en skallgång för att hitta honom. Uppenbarligen så har sökningarna fortsatt under påskhelgen och i söndags hitta dom honom avliden. Jag läste om det igår, det var väldigt kort och saknade helt detaljer. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som har hänt, jag kan bara anta att depressionen blivit för jobbig och att han valt att avsluta sitt liv. Jag har insett nu efteråt att han är den människa jag haft mest kontakt med under dom senaste två-tre åren. Jag träffar inte ens min egen familj så ofta som jag träffat honom. Det känns tomt. Aldrig mer kommer vi sitta ner med varsin kopp kaffe och diskutera vardagssaker blandat med teologi, läsa utdrag ur bibeln och reflektera över allt material han haft med sig. Jag är inte religiös själv, men jag har alltid intresserat mig för religion, speciellt den historiska aspekten. Han accepterade det och dom accepterade mig för den jag var. Även om dom självklart försökte få mig att tro som dom, så var det aldrig något tvång, utan jag kunde ha avbrutit när helst jag velat. Han tittade även inom ett par gånger när han inte var i "tjänst" och drack en kopp kaffe och prata lite mer allmänt. En gång meckade vi isär min kontorsstol så att jag senare kunde få den svetsad och brukbar igen. Han var mer av en vän än någon annan i min bekantskapskrets. Det känns tomt att veta att han nu är borta.